• Home   /  
  • Archive by category "1"

Paolo Roberto Om Feminism Essay

För några år sedan var Paolo Robert med i P3 Populär, och fick då en fråga om feminism av Hanna Fahl. Resten är, som man säger, historia.

Jag utgår i från att många läsare redan lyssnat på det. Själv har jag hört det mer än en gång.

Man kan tycka vad man vill om Paolo Roberto och hans åsikter i allmänhet. Det är inte det som är poängen.

Poängen är att han använde sitt mediautrymme som kändis till att snacka ner dagens feminism – och som han gjorde det. Han verkligen pulveriserade en grundläggande tankegång i den samtida svenska feminismen.

Roberto exponerade det omedvetna antagande som Hanna Fahl, och en hel drös andra mediafeminister gör. Nämligen att ”jag vet ju precis vad som är bäst för mig, mitt liv och min familj – men andra personer kan nog behöva kvotera sin föräldraförsäkring, fösas in på vissa utbildningar och rent allmänt genusuppfostras”.

Allt detta framkommer tydligt om du lyssnar på klippet. Men här om dagen upptäckte jag att Sanna Rayman transkriberat dialogen på SvD:s ledarblogg. Och för mig blev budskapet ännu tydligare genom att läsa det.

Så för er som läser bättre än ni lyssnar (det vill säga ni som är som mig), kommer här Raymans transkription:

- Hur ställer du dig till feminism till exempel?

- Jag är militant motståndare, det finns militanta feminister jag är militant motståndare till feminism.

- Men gud hur menar du då?

- Jag tycker att det är en extrem vänsteridé om jämställdhet med alla galna queerteorier. Vadå att kön är bara en konstruktion? Det ju bara nån som bara har suttit på universitet och snackat med andra såna här queerteoretiker tro. Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet så ser man hur världen funkar så ser man att det är skillnad på män och kvinnor. Det är skillnad på vår biologi, det är skillnad på vår muskulatur, det är skillnad på våra hjärnor. Det är annorlunda.

Däremot är jag en militant jämställdhetsivrare. Det är väldigt väldigt viktigt att vi är jämställda. Men det finns en jätteskillnad.

En gång i tiden skulle jag ha kunnat säga i feminismens linda att jag nog var feminism, men ju mer det har blivit ockuperat, det har blivit taget av de här militanta vänstermänniskorna

- Men det finns ju människor som kallar sig feminister i alla politiska läger..?

- Ja, men feminism för mig det är Gudrun Schyman och alla de här extrema vänsterfanatikerna. Det är bara att titta på sånt här som föräldraförsäkringen, jag menar, vem är det som är hemma med barnen? Kvinnor vill ju vara hemma med sina barn och vi delar hyfsat lika folk i Sverige och vi är världens mest jämställda land men svenska män får ju bara skit liksom.

- Oj oj oj, alltså jag blir lite upprörd nu, fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet.

- Nänä, jag kan diskutera det med dig när du vill för jag har rätt! Och jag ser ju det bara på dina händer nu att du blir upprörd. Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som dig och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig och så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda och då blir man bara cementerad i sin idé om hur saker och ting i världen ska vara och det är inte bra. Det är farligt för Sverige.

- Så du är inte för t.ex. delad föräldraförsäkring?

- Jag är väldigt för det. Men folk ska välja själv. Det är en väsentlig skillnad. Jag är också demokrat.

- Tror du inte att samhället behöver puffa på jämställdheten då?

- Jag kan berätta så här. Vet du vad den största tjänsten man skulle kunna göra jämställdheten är? I snitt är män fyra år äldre än sin partner och då har man kommit fyra år längre i karriären. Sen när man ska välja i ett par vem som ska vara hemma, då väljer man den som man rent ekonomiskt tjänar på.

- Men är inte det taskigt då, att pengar ska avgöra vem som får hänga med sin unge?

- Jo, det är det. Men så är världen. Pengar är pengar. Sen vill jag säga så här också. Min fru var hemma med våra barn. De första 6 månaderna då ska man ju vara hemma för då ska man amma. Ska pappan ta över då när det roliga börjar? När man får sova på nätterna, när man får gå ut och dricka öl, sitta på nåt fik med barnet och dricka cappucino? Fan, då tycker jag att mamman ska få vara hemma och vila upp sig. Om hon vill. Men om man vill det så måste man få dela upp det själv. Varför kan man inte prata om det här i sitt förhållande?Om min fru hade velat att jag skulle vara hemma då hade hon sagt till mig: Paolo nu får du vara hemma, nu är det min tur att jobba!

- Ja, fast jag kan tycka att samhället verkligen behöver hjälpa till för att folk ska….

- Varför då? Varför kan inte du prata med din kille? Då kanske du ska byta kille i såna fall.

- Mmmja, men nu pratar jag inte om mig personligen….

- Nä, men vem pratar du om då?! Det är intressant med feminismen som alltid pratar åt andra. Nu får du väl prata för dig själv!

- Okej men till exempel om det skulle vara en ekonomisk fråga, då skulle ju jag jobba och så skulle min kille vara hemma för att jag tjänar mer pengar.

- Jamen bra, då får du göra som du vill, och så får jag göra som jag vill.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag lyssnade precis på Paolo Robertos intervju i P3 där han pratar om feminism. Jag är medveten om att den här intervjun är rätt gammal och önskar att jag fortsatt vara lyckligt ovetandes om dess existens men så är tyvärr inte fallet längre. Jag har nu hört den och vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta, eller kanske spy.

Paolo Roberto kallar sig själv för en militant motståndare till feminismen. Han pratar om att det bara är att ”öppna fönstret, sticka ut huvudet och se hur världen funkar för att inse att det är skillnad på män och kvinnor”. Jag vet inte riktigt var Paolo Roberto vill komma med detta men det vi feminister kämpar för är jämställdhet mellan män och kvinnor, vi tycker rätt och slätt att det är fel att det finns skillnad i rättigheter och förutsättningar för kvinnor och män.

Eftersom vi tycker att det är fel så kämpar vi för att förändra det. Paolo Roberto däremot menar då som jag förstår det att vi ska öppna fönstret, se på världen och acceptera hur den ser ut, bara för att det är på ett visst sätt så är det så det bör vara. Med det här tankesättet så förstår jag att han är emot feminism och därigenom anser att det inte behövs.

Så här ligger det dock till Paolo Roberto, du har inte rätt att bestämma om feminism behövs eller ej. Jag har hört det alldeles för många gånger förut, medelålders män som säger att feminismen är onödig, ”Det är jämställt i Sverige”. Hur dessa män anser att de har rätt att avgöra detta förblir för mig en gåta. De är privilegierade i den här frågan och kan därför aldrig helt och hållet förstå hur det är att vara på den andra sidan av patriarkatet, att inte vara normen. De kan inte förstå hur det är att vara kvinna och på grund av sitt kön både få sämre förutsättningar i livet och leva under förtryck. Enligt mig så är det ganska logiskt att ett kvinnoförtryck är något som vi kvinnor blir utsatta för och därför är det vi som vet hur det känns, inte Paolo Roberto eller någon annan gubbe.

Ett annat argument som han använder sig av i sin kamp mot den fruktansvärda feminismen är att det att han anser att Sverige är det mest jämställda landet i världen och det här är ju ett argument som jag också har hört hundratals gånger, en riktig klassiker. Det är precis som att vi springer ett lopp och målet är jämställdhet, vi har väldigt långt kvar till mål men vi ligger först så därför ska vi stanna och ge upp? Nej, jag skulle inte tro det.

Trots sitt militanta motstånd mot feminismen påstår sig Paolo Roberto vara för jämställdhet men säger samtidigt bland annat att det är helt okej att män inte sällan väljer att inte ta ut en enda dag pappaledighet. ”Kvinnor vill ju vara med sina barn”, säger han. Vad då kvinnor? undrar jag, föräldrar ska vilja vara med sina barn, vilket kön föräldern har borde inte spela någon roll. Åter igen öppnar Paolo bara fönstret, tittar på hur världen ser ut och accepterar det. Han funderar inte över sådant som varför det är helt okej för en pappa att välja att inte vara pappaledig för att kunna fokusera på karriären men när en kvinna gör samma sak så anses hon vara ”en dålig mamma”?

Och trots att Paolo i intervjun konstaterar att det ofta finns ekonomiska skäl till valet av vem som är barnledig så verkar han inte ha reflekterat över varför genomsnittskvinnan tjänar flera tusen mindre i månaden än genomsnittsmannen för exakt samma arbete? Detta trots att tjejer i snitt har högre betyg och ofta högre utbildning. Det är inte vad jag kallar jämställdhet Paolo Roberto.

Jag ser ingen anledning till att lägga min energi på att rada upp fler fakta som visar på att vi behöver feminism. Sådana som Paolo Roberto kommer aldrig ta in det ändå, han säger rakt ut i intervjun att han har rätt och alla andra har fel. Dessutom tycker jag att han sätter sig över och förminskar tjejen som intervjuvar honom, avbryter henne och beter sig allmänt respektlöst. Så nej, jag tänker inte ödsla min tid på att försöka förklara för honom varför han och alla andra människor borde vara feminister, om han vill ha fler bevis och fakta så kan han googla.

Däremot så vill jag säga att jag aldrig tänker göra som honom. Jag tänker aldrig öppna fönstret, se på världen och bara acceptera hur den ser ut. Jag tänker öppna fönstret, se på världen och se att det finns mycket som är fel och orättvist och som behöver förändras. Jag kommer aldrig acceptera det som jag anser är fel utan jag kommer alltid kämpa för förändring. Till sist så vill jag berätta att jag har bestämt mig angående om ifall jag ska skratta, gråta eller spy när Paolo Roberto pratar om feminism, ett rätt enkelt val egentligen. Det han säger må enligt mig vara sorgligt och motbjudande men mest av allt så är det fan skrattretande.

Matilda Wahl

One thought on “Paolo Roberto Om Feminism Essay

Leave a comment

L'indirizzo email non verrà pubblicato. I campi obbligatori sono contrassegnati *